Y n k l i g

Slutat lyssna, och slutat tro att allt ska bli bra. Det är bra korta, små stunder. Men min kropp verkar inte vilja samarbeta. Mina händer är helt iskalla och blålila fast jag sitter i ett rum med +25 grader, fast jag värmer dem blir dem inte varma, dricker te för att få upp kroppsvärmen som ligger på 28 fast jag brukar ha 35.. Är helt blå, stel och huvudvärk. Gråter över något jag inte vet och har läkarbesök en gång i veckan. Kan inte sova, orklös..
Frågan är hur länge jag kommer orka.
Jag orkar inte vara social, de flesta lämnar mig, tycker jag är konstig. Bara för att säger att jag inte orkar. Ingen verkar förstå. Klarar inte av att äta.. Får panik över allt och inget, skakar utan anledning..
Om någon ändå kunde förstå.

Snälla fina människor, om jag får be alla er om en sak. Skriv något fint i en kommentar.

Lars Winnerbäck, massor utav te, kakor och allt annat som gör just alla resor till mormor, just sådana.
Att jag får min studentklänning figursydd just till mig i exakt den färg och tyg jag vill ha och åh. Fin dag.
Imorgon får jag träffa mina kusiner, imorgon får jag också en hel dag på mig att bara vara, flyta omkring i ett vakum, någon sorts bubbla som jag byggt upp. Bryr mig inte- har inget att säga- orkar inte. Lever i någon slags isoleringsfas. Jag behöver det, jag behöver tid för att tänka, att få ut det jag vill, att bara få vara jag ett tag, utan några krav på att jag måste vara social, måste prata.
Ikväll ska jag koka en till kopp te, äta upp en kaka till och lägga mig i bäddsoffan med winnerbäck-kent-håkan listan och skriva.


Jag hoppas du läser detta, fina, fina människa.
Du är så otroligt värdefull, dina texter berör mig mer än de flesta texter jag läser. Du väljer varje ord så perfekt, att du sätter ord på mina känslor utan att du ens vet om det. Jag hoppas att vi snart kommer att träffas, att vi lär känna varandra mer än att vi bara läser varandras bloggar.
Hela du, och ditt sätt. Allt är så otroligt magiskt på något sätt. Fina fina Oskar. Om du bara visste att du betyder så hemskt, otroligt mycket för mig, fast jag inte känner dig sådär jättebra. Du är en fin människa, en sån som inte finns överallt, en sådan person som lyssnar, finns där. Som lyssnar på fin musik, alltid har fina kläder och åh.
Jag måste träffa dig.
Alla borde kolla in hans blogg, den är så väldans fin. Den hittas Här.

Stannade hemma från skolan, egentligen mådde jag väl inte så dåligt så jag behövde stanna hemma. Men jag orkade helt enkelt inte, mitt psyke ville inte vara på min sida.
Just nu sitter jag i bilen och åker de där trettio milen hem till mormor. Kommer bli otroligt skönt att bara slippa allt, om så bara för en helg.
Sen har jag tänkt på hur väldans trist det är att åka bil med familen, det är så väldigt,väldigt och i oändligheten VÄLDIGT mycket roligare att åka med vänner och fina människor. Det bästa att åka någonstanns med familjen är nog att timmarna går genom att bara kolla ut på de snöbeklädda vidder och hus som jag åker förbi. Låta huvudet rensa sig själv och släppa allt.
Fotograferade lite fåglar när jag åt frukost, och använde mitt 70-300 Objektiv på första gången på länge.
Passade på att redigera bilden här ovanför precis nyss, så fick anstränga mig ganska mycket för att datorn inte skulle skaka, me det gick ju.
Större delen utav helgen kommer att gå åt att plugga, läsa igenom ett häfte om bildernas historia och bildsamhället, jobba matte och plugga till naturkunskapsprovet på tisdag. Läste även ut pojken som kallades Det imorse, började att läsa den imorse vid frukost och blev klar med den vid 11-tiden idag. Jag vet att jag läser extremt fort, pratar minst lika fort. Hela jag är en uppspeedad dvärg. Tänk er toker blandat med blyger så har ni mig på pricken.
Nu ska jag läsa om bildsamhället och hur bilder påverkar oss.
Tänk på att en bild förmedlar mer än tusen ord.

Fotograf åt Blergh!
Vill att så många som möjligt som bor i Västa Götaland tar sig till Skövde och träffar mig där.
Lördag 20 Februari
Skövde/Valhall
Insläpp 14.30
100kronor inträde
Betalas på plats.

Har precis mejlat iväg alla bilderna som skulle iväg som jag fotade på spelningen i helgen.
Tog två timmar att skicka alla eftersom jag bara kunde skicka 10mb i taget och var tvungen att skicka 2-3 bilder på varje band som spelade och sammanlagt spelade det 28 band. Så har haft fullt upp ikväll. Nu borde jag egentligen packa, men det får bli imorgon. För nu blir det sängen, tända lite levade ljus och skriva brev.

Jag ska försöka igen. Denna gången ska jag lyckas.
Att alla jag trodde fanns hos mig lämnar mig, sviker mig och aldrig har "tid" att träffas, att den här staden drar ner mig i skiten, att jag tröttnat på alla tesmaker som finns här hemma och att det är nästan en meter snö utanför min dörr.
Så känns ändå allt lite hoppfullt.
Imorgon åker jag iväg till mormor, komma iväg härifrån, långt bort och träffa kusinerna är nog det bästa som kan hända just nu. Att få vara ifred och vara säker på att jag inte kommer att träffa på någon jag känner.
Passa på att fotografera, att få tillbaka kreativiteten och släppa allt som finns här hemma. Ikväll blir det alltså packning och sådär.
Varit en fin dag överlag idag faktiskt. Gick upp halv sju, gick och la mig halv åtta, sov en timme och åkte iväg till staden, hem igen åsådär. Åt kanelskorpor och drack massor utav te, en kopp te utav varje sorts te vi har hemma, det blev en del. Drack varm choklad och pratade massor med mamma om allt och inget. Planerat min Stockholmsresa och lite vad jag ska göra och sådär.

Kanske är det bara inte någon bra dag.
Borde börja om, kanske sova och börja om
imorgon.
En ny dag.
Jag har ingen lust.
Egentligen känns allt lite onödigt.
Imorgon ska jag till stallet.
Ni bryr er egentligen inte.
Inte jag heller,
men jag finns
därför måste saker göras.
Jag måste göra dem.

Åh, jag har verkligen ingenting att säga. Jag är helt tom.
Fick brev av finaste lisa idag, som jag ska svara på innan jag går och lägger mig. Imorgon ska jag skicka iväg både hennes och Märtas brev, sovmorgon också, underbart!

Finns en låt som beskriver vad jag tänker på just nu. Det är denna.

Sen måste jag länka en youtuberandom som är så fruktansvärt söt, och snygg, åh han är fin i alla fall.
Han finns HÄR.

Musik Direkt i Skövde
Lördagen 23/1 och Söndagen 24/1
Alla bilder är fotograferade utav mig och copyrightlagen råder!

Såklart är alla bilder klickbara! :D

Detta var vad vi hade för oss under helgen när vi inte var på spelning.
Bilderna därifrån kommer upp senare ikväll då jag hunnit kolla igenom alla 700 bilderna och valt ut dem som ska läggas upp här.

Tillbaka i skolan idag. Borde egentligen sitta och skriva skolarbete, men det går inte. Jag klarar helt enkelt inte av det.
Stänger av omvärlden, omsluter mig i ett skal och hindrar alla från att komma nära mig. Vare sig jag vill eller inte, så kan jag inte hindra det. Jag vet att jag borde kämpa mer, satsa på det som verkligen borde satsas på.
Men det går inte.
Jag orkar verkligen ingenting.
Vi får se när jag skriver här nästa gång. Jag behöver nog ta en paus ifrån allt.. Igen.

hallihallå?
just nu sitter jag och kollar igenom berits gamla skolkataloger,nicenice!
juste ja,ni kanske undrar vem det är som skriver?
Jo,jag är Astrid dårå.. hennes trogna Göteborgskamrat eheh..

DAGENS STORA NYHET ; BERITS BH HAR GÅTT SÖNDER :O

jag kommer vara här tills på söndag,kommer bli rikigt nicenice,imorgon kanske vi drar in till Skövde och kollar spelning,men vi ska diskutera det sedan,och vad det ser ut nu blir det stallet på söndag,men det va allt för mig iallafall.
för er som vill veta hur jag ser ut är detta jag ↓



eh.. tänkte göra en liten fuling och skriva min bloggadress här,
besök gärna :)

http://thelittledevilwhoneverdies.blogg.se



pusseN på er ;*

Jag kan om jag vill, frågan är om jag vågar.

Stannade hemma från skolan idag också, orkade inte, jag orkade helt enkelt. Imorgon ska jag gå, det kommer bli bra.
På morgonen kom min mamma in med en tidningsurklipp med Winnerbäck på ena sidan och Jonas Gardell på andra sidan, det var fint. Läste igenom allt innan jag ens orkade mig ur sängen för att äta frukost.
Från och med idag står även en säng, bokhylla, soffa och soffbord i mitt rum. Åh vad fint det är.
Jag känner mig så uppgiven, som något fastnat, som inte vill bort från mitt huvud. Ångest och hela kroppen bara skakar och febertoppar om vartannat.
Sitter med datorn i sängen nu, orkar inte göra något. Ska skruva upp sänglampan och fortsätta lyssna på Winnerbäck tills jag somnar.
Imorgon kommer Astrid hit, snälla gör fredag eftermiddag, vårsol, årets första blommor och jordgubbar med mjölk så blir jag glad.

Fin dag idag.
Mamma har köpt saker till mig eftersom jag ligger här hemma och sjukar mig. Lite godis, förvaringslådor och en biljett till Jonas Gardells föreställning i februari, första raden. Det är fint. Det är plusgrader ute och jag känner mig sådär lagom fin.
Lite fin musik att lyssna på HÄR, det har jag gjort idag.
Mamma postade alla brev som jag skrivit under tiden jag varit hemma i veckan nu så dem lär finnas hos lite människor snart.
Nu ska jag gå och koka min första kopp te och kolla lite på tv'n kanske. Det händer inte alls ofta längre.
Wouldn't it be nice?

När man är sjuk får man göra konstiga listor. :)

1.Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga.

1.Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Haha visst, bara du inte snarkar för ska försöka sova nu XD
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
*kramar* förlåt att det inte är i verkligheten bara.
3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Stay there så skyndar jag mig <3
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Shit nu spelar någon skithög bajsmusik haha, tur att jag inte längre var trött ;D
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Sova snart? What?
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Vi har det trevligt här på trappan, komma hit? C:
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Kom då så myser vi under en filt *:
8. Vad vill du höra mest av allt?
HELG<3 Det är så man kan leva typ, 104 dagar om året.
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
Ah okej. En bra dag är så jävla värd <3
10. Din romantiska replik?
Det är hypnotiserande att kolla hur tvättmaskinen snurrar :S
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Dubbeltrubbel som man sä!

Egentligen vill jag bara spy på världen, på alla människor som tror att dem är mer värda än andra. Dem som tror att man kan lösa saker med våld och sådana som uppger sig för att vara ens vän men som i slutänden bara utnyttjar. Jag vill isolera mig, nej det vill jag inte, men ändå vill jag det. Jag vill att det sa vara vår, att snön ska smälta och att jag snart får min inspiration tillbaka. Jag vill spy på alla patetiska människor som pratar bakom ryggen och som särbehandlar människor.
Jag själv borde ta tag i mitt liv, sluta vara negativ och bli en bättre människa.
Jag har så stora planer men jag vet att innerst inne kommer jag aldrig att få förverkliga majoriteten av dem.
Jag hatar att sakna, jag hatar att gråta.

Det fanns en neråtgående spiral här någonstans va?
Ja
Jag tror att jag hittade den.

Jag kan inte glädjas åt andras lycka. Istället blir jag ledsen, nedstämd och isolerar mig. Tappar allt. Vill inget. Bryr mig inte.
Jag kan inte vara glad för eran skull, hur mycket jag än vill. Jag har nog för mycket tankar inom mig, och jag skulle kunna skriva dem. Jag tänker dock inte spy galla över er här.
Jag kunde inte varit mer okänslig.

Jag vet vad jag vill.
Jag kommer tillbaka när jag har något att skriva om.
Jag har massor att skriva om.
Vad vill ni läsa?

Sommaren får gärna infinna sig i kalla Sverige snart.
Tack.

Telefonerade precis med min pappa. Som jag inte träffat sedan bilderna här ovan fotades. Det vill säga ungefär sex-sju år sedan. Ungefär när jag gick och sjöng på denna låten som spelades varm på radion
Ehm vi är lite lika sådär och jag planerar en Huvudstadsresa till Påsklovet, och då tycker jag att alla som bor där borta ska träffa mig.

Igårkväll spenderade jag tiden med att lyssna på intervjun med Kent på P3-star. Det var fint och låg och mimade till alla låtarna och längtade bara mer till den 21 Mars. Det kommer bli fint.
Vaknade minst åtta gånger under natten tills idag och vid nio gav jag upp och åt frukost. Låg och smsade med fina Krille vid femtiden imorse när jag verkligen var jättepigg, och gudars vad jag saknar människan. Hela dagen har varit rätt fin, medicinen har börjat att få effekt och mår mycket bättre faktiskt och ska nog orka mig till stallet redan i början utav veckan om jag känner mig såhär. Om jag hade fått bestämma skulle jag åka imorgon.
Har spenderat kvällen här vid datorn, massor utav te och kanelbullar, bloggläsande också såklart. Hittade några fina bloggar och nya spotifylistor som jag snodde med mig och sitter och lyssnar på. Nostalgiska låtar som får mig att må bra så långt in i hjärtat och kroppen så jag bara ler.
Allt känns så fruktansvärt bra så jag inte kan tro det.

Såg att Tant Märta hade listat + och - saker och tänkte att jag skulle göra något liknande.
Börjar med det sämre.

Saker som jag tänker på just nu..

- Ensamhet. När man är social och så bor man mitt i ingenstanns så att ingen kan träffas.
- Börjar tvivla på vilka som egentligen vill vara mina vänner.
- Vinter och snö.
- Klädselångest och tvivel på mig själv.
- Att helger inte är tre hela dagar.
- Skitmusik och reklam på spotify
- Brist på pengar
- Långa skoldagar
- Fjortisbloggar
- Negativa och sura människor

+ Peppmusik
+ Sms från fina personer
+ Den kommande helgen när Astrid kommer hit
+ 2½ månad kvar tills jag ser Kent live med KrilleHest
+ Att min magkänsla säger mig att jag mår bra nu
+ Att jag faktiskt mår bra
+ Gitarrspelande
+ Stickade kläder
+ Kreativitet
+ Fina bloggar och människor

Städade och gjorde om i mitt rum idag. Jag älskar hur det ser ut nu, man ser direkt att det är Mitt rum och det var precis det jag ville åstadkomma. Har städat sen jag vaknade klockan 10 och slutade klockan 16.30 ca så sex timmars städande och jag är klar. Nu gäller det bara att hålla det såhär också hihi.
Imorgon blir det inte stallet alls p.g.a att jag är helt slut utav medicinerna jag äter så får bli att jag fotar och skriver lite brev istället.
Måste bara säga att alla som kommenterar på min bilddagbok är underbara precis som alla ni som kommenterar här. Åh ni gör mig så glad.
Fixade en såndär Twittergrej på bloggen också. SÅ nu kan ni kolla vad jag håller på med hela tiden, lite fint sådär.

Jag vill ha sommar, vår och lite fina personer att umgås med. En fika hade inte varit fel alls just nu.

Sugarplum Fairy på repeat
Vårdcentral och massor utav medicin
Grammisgalan på Aftonbladet.se
Besök hos en fin tant
Hemma från skolan

Ungefär min dag idag.
Åh ni ska veta hur alla era fina kommentarer värmer inom mig varje gång jag läser dem. Ni är underbara allihopa.

Det finns inga ord kvar att skriva

Om jag orkar åka till skolan imorgon så överträffar jag mig själv. Just nu kan jag inte gå, p.g.a olika saker, magont, huvudvärk och yrsel. Jag vet vad det beror på och det är för att min kropp inte är i balans och sådär, vi ringde och frågade vårdcentralen förut, eventuell urinvägsinfektion. Sådär lagom till skolstarten och allt. Jag hann gå en vecka, detta är ju hemskt.
Mitt objektiv är tillbaka. Om jag börjar att må bättre i helgen blir det att fotografera.
Känns som det blir mestadels onödiga inlägg på bloggen. Uh.

Använd enbart låttitlar av EN artist för att svara stiligt på dessa frågor.
Upprepa inte en låttitel. Det är lurigare än du tror! Posta igen som "Mitt liv enligt (artistnamn)".

Är du man eller kvinna?
Den fulaste flickan i världen

Beskriv dig själv:
Gråsparven när hon sjunger

Hur känner du dig?
13

Beskriv stället där du bor:
Långa vägar

Platsen du skulle resa till om du kunde åka var du ville:
Magasinsgatan

Hur du helst transporterar dig:
Sång i buss på villovägar 2007

Din bästa vän är:
En vän med en bil

Du och dina bästa vänner är:
Här kommer lyckan för hundar som oss

Hur är vädret?
Dom dimmiga dagarna

Favorittid på dagen:
En midsommarnattsdröm

Om ditt liv var en TV-serie, vad skulle den heta?
Jag var bara inte gjord för dessa dar

Hur är livet enligt dig?
Förhoppningar och regnbågar

Beskriv ditt nuvarande förhållande:
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Din rädsla:
Ramlar

Ditt bästa råd:
Flyg du lilla fjäril

Hur du skulle vilja dö:
Gatan fram

Din själs nuvarande tillstånd:
Uppsnärjd i det blå

Ditt motto:
Bara dårar rusar in

Det stämmer verkligen så bra. Åh Håkan är fin han.

Fotografisk Bild B - Första lektionen
Uppgift: Fotografera vinterbild/snöbild.
Kamera: Nikon D50
Objektiv: Macro 50mm & Tele 70-300mm

Fin dag idag. Kanske inte utomhus men inom mig, eller vad man nu ska säga.
Snart har jag min sista lektion Foto B tills jag slutar, sen blir det att direkt hoppa på tåget till Göteborg och träffa Lisa, jag är jättenervös och kommer göra bort mig totalt, men kanske kan jag leva med det.
Känns som det blir mer och mer bilder på bloggen, jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt att läsa inlägg efter inlägg utan någon bild, nejnej.
Så ni får nog leva med lite bilder.
Om tio dagar så får jag förhoppningsvis tillbaka mitt objektiv och då kan jag äntligen fotografera igen. Ni ska veta att jag saknat det. Det är verkligen inte samma känsla att fotografera med en vanlig digitalkamera som med en systemkamera, åh nu tjatar jag igen hihi.
Fin dag i alla fall och ännu mer bilder kommer upp här när jag väl är hemma, runt 22-tiden ungefär om allt går som det ska.
Svarade på alla fina kommentarer också, känner min duktig, nu har jag en timme att läsa alla bloggar på också, kommenteraren i farten igen tjohej!

Varför har det inte kommit upp i mitt huvud innan?
Nu tänker jag lista mina möjliga APU-platser som jag VILL vara på.
Även + och - med det.

Någon tidning, tex SLA (länstidning)
+ Jag får skriva och det är ändå det som jag gillar mest
- Kan bli långtråkigt i längden, speciellt om jag får någonting att skriva om
Ett mysigt fint café
+ Stämningen är underbar och jag kommer träffa massor utav fint folk
- Stress, jag är världens minst stresståliga människa som kollapsar om jag blir det minsta stressad
Ridskola
+ Jag får hålla på med varierande jobb som jag älskar och får tillfälle att fotografera massor
- Jobbigt i längden och kommer få ont i mina ben/fötter som jag redan har problem med
Bibliotek
+ Jag totalälskar stämningen och atmosfären i bibliotek och böcker är underbart. Mysigt med folk som kommer och går också.
- Kan bli VÄLDIGT långtråkigt om jag inte hittar på något att göra hela tiden
Förskola/Lågstadie/fritis
+ Barn är underbara sålänge dem stannar som just små, alltså mellanstadiet som mest. Underbar stämning och det finns alltid något att göra och jag har lätt för att hjälpa och lära ut och tycker det är extremt kul
- Inte så varierande och jag hatar när jag måste jobba i samma mönster varje dag
Fotograferingsstudio/Fotograf
+ Kul att fotografera och se hur det funkar i praktiken
- Långtråkigt och att det inte finns något att göra
Radio
+ Varierande jobb och jag har funderat på att gå radioutbildningen. Väldigt kul och träffar fint folk
- Osäker på vad jag isåfall skulle få göra osv.

Just nu låter ändå Förskola, Tidningen & Radio roligast.

Vad tycker ni verkar roligast? Vad skulle ni valt om ni hade 9 veckors "praktik" tre dagar i veckan från Påsklovet till Sommarlovet?

Snälla svara, är kul att veta vad ni skulle valt.

Suttit och kollat APU-plats i snart sammanlagt tre timmar och fortfarande inte bestämt mig för om jag ska satsa på något i Göteborg eller här hemma. Ätit kakor och druckit massor utav saft för att.. jag vet egentligen inte, men det är gott och nu har jag ångest.
Blivit aktiv på poeter.se igen och känner mig överdrivet kortfattad till de flesta som jag pratar med. Är inne i en sådan period nu. Då jag behöver vara ensam och njuta utav lugnet.
Fått tillbaka skrivlusten och uppdaterar min andra blogg väldigt mycket just nu.
Tänkte ändå lägga in det jag skrev förut i skolan här, för er som inte orkar klicka er in på min andra blogg.

En sol bortom horisonten


O var barmhärtig min vän
klandra inte mitt dåliga ordval
se det som en förnimming
att det finns en sol bortom horisonten


O var barmhärtig min vän
klandra inte mina slitna skor
du vet hur många mil jag vandrat
för att lämna detta budskap

- det finns en sol bortom våra ögons synfält
det finns en sol bortom horisonten


O var barmhärtig min vän
och ta min hand i din

Som vanligt när jag är i skolan är jag jättekreativ och skriver verkligen hela tiden så fort jag får en ledig stund över. Det är lite kul faktiskt.
Sen har jag saknat skolan nu när jag tänker efter. Stämningen, även fast jag inte är med någon så rör det mig inte ryggen. Jag sitter hellre i biblioteket, skriver, lyssnar på fin musik eller går ut och fotograferar.
Jag njuter utav ensamheten, att jag fast det går några hundra elever här, kan gå ensam, sitta ensam och ingen bryr sig. Det är underbart.
Ja ni ser ju på bilderna hur jag spenderade min lunchrast. Det var fint, som alltid.
Åh jag mår verkligen jättebra idag, snälla stanna tiden och låt mig få må såhär föralltid. Det hade varit så underbart, fint åh. Mys.

Det är klarblå himmel ute, solen lyser och det är ändå varmt ute i jämförelse med för några dagar sedan. Allt verkar gå åt rätt håll, och om detta håller i sig kommer denna terminen gå jättefort. Sen mår jag alltid bra, elelr ja, bättre på våren. Det är så.
Ikväll ska jag söka efter Praktikplatser och hoppas på att jag hittar något, isåfall ska jag kolla upp det på Onsdag när jag ändå är i Göteborg.
Ja, trodde ni att jag skulle praktisera någon annan stanns? Nu när jag har chansen att vara i göteborg 3-5 dagar i veckan 24/7 är det klart att jag tar chansen. Nu blir det att prata med systeryster också.
Åh snälla var glada för min skull, för just nu är allt underbart.
Första skoldagen summeras = GREAT.

Puss

27 Juni 2008 Mariestad

Detta var på en helg om jag inte minns fel. Jag och min kompis träffades på stan där vi egentligen hade bestämt att vi skulle åka till Hjo, men nejdå. Bussar gick det ju inga, så då fick det blir Mariestad istället.
Det var rätt mulet och kvavt, sådär innan åskväder. Men ibland tittade solen i alla fall fram. Vi satt där på bryggan och kollade ut över sjön och fotade, åt godis och skrattade. Sådär som somrar är till för. Skratt, chill och random resor till olika städer.
Det var fint faktiskt.
Där hade jag precis börjat att bleka mitt svart/bruna hår till blont. Det är orange/blond/rosa där vilket är sådär inte fint alls egentligen. Men jag var så trött på det svarta på sommaren så vad gör man inte för att slippa bli kokad på huvudet. Nåja. Under sommaren växte mitt hår nästan till den dubbla längden än vad jag hade där och det slutade med att jag färgade det svart igen, fast med rosa.
Nåväl.
En sommarbild, sommarminnen, sommarsaknad.
Snälla våren kom hit snart.

Stallet idag. Det var fint som alltid. Gick ut på promenad med sötponnyn på bilden ovan.
Var så underbart att äntligen få släppa allt i någon timma och bara fokusera på något annat.
Hästen på översta bilden är den som jag vanligtvis brukar ta hand om. SötSpraits<3

Att det som jag trodde skulle fungera har raserats.
Lisa jag måste prata med dig idag.
Astrid jag ÄLSKAR dig, och för att du alltid finns där.

Jag ligger på botten igen.
Jag trodde att allt skulle bli bättre.

Jag är död nu

25 April 2008 Flyger över Skövde/Falköping

Det är nog en utav mina mest omtumlande minnen. Vi hade fått en matteuppgift om flygbränsle och om vi klarade den i grupp om två så fick vi flyga med våran rektor. Såklart så tvingade man sig själv att klara det bara för att få flyga vilket jag aldrig gjort förrens då och det var så vackert. När man satt där med stora hörlurar och skrattade, fotade och så fick jag styra flygplanet lite ifrån passagerarsätet, det var sjukt obeskrivligt. Det var vårterminen innan jag skulle sluta 9.an och det är absolut bästa minnet från den terminen i skolan. Vi flög över mitt hus och över småbyar och städer här runtom. Det är verkligen obeskrivligt hur det känns att få flyga flygplan med sin bästa klasskompis. Ih. Ni kanske ser vilken fin dag det var också och vilken utsikt man hade. Jag tror detta är en utav ca 100 bilder som jag fotade den gången. Men man har ju bara en chans i livet ju.
Allt ser verkligen så mycket, mycket roligare ut uppifrån och det är så fruktansvärt fint.
Hihi detta får bli dagens minnesbild. Jag tror ni själva förstår upplevelsen.

Kanske är jag verkligen en utav de svagaste människor som finns. Ibland undrar jag ens hur jag orkar med dagarna så lätt som jag gör. Hur allt bara kan försvinna bakom mig och ändå ser jag framåt.
Kanske måste det finnas dagar som denna för att jag ska inse hur bra alla andra dagar är.
Göteborg idag då. Det var fint som alltid och nu sitter jag här med feber som vanligt, och som alltid så är det värt feberkvällar när man får vara i finaste staden med fint folk.
Vi gick in till Prickig Katt och kollade underbara saker, hihi. Sen gick vi runt i olika affärer, det var underbart, och tågresan såklart, fast dem är alltid fina med Astrid som sällskap. Var med finaste också, det var fint som vanligt. Det är det alltid.
Bilder från tågresan blev det idag. Vet verkligen inte varför jag inte fotade något i stan. Aja dessa bilder är fina dem också.

Borde sova nu.
Borde göra min blogg mer intressant.
Idag en sådan dag då jag inte är nöjd med något.
Idag har jag ont i magen så jag nästan kräks.
Idag funderar jag extra mycket på livet.
Borde dricka mer och få igång vätskebalansen.
Orkar inte dricka för att få igång vätskebalansen.
Finns 2% roligt folk på msn.
Msn suger när det inte finns socialt folk.
Jag är en utav de 98% som är tråkiga på msn.
Jag orkar egentligen inte skriva blogg idag.
Jag orkar inte läsa några bloggar heller.
Det enda jag kan tänka på är att jag har så fruktansvärt ont i magen.

28 Juli 2008 - Floby (utanför Falköping)

Jag personligen Älskar denna bilden. För det första är det enda bilden från 2008 som jag ser glad och lycklig ut. Mestadels var det för att denna ponnyn som jag håller i fick jag sköta en gång varje vecka hela sommaren + att jag skulle ha köpt den om det inte hade varit för att vi inte hade råd med stallplats just då.
Ponnyn är en D-ponny alltså mindre än 165cm i manken (ryggen). Vilket visar hur fruktansvärt kort jag är.
Den sommaren var underbar. Jag träffade min kontaktperson en gång i veckan och åkte till stallet där denna ponnyn fanns och red och pysslade om hästarna. Det var underbart och ponnyn var en utav de finaste jag tagit hand om, så fruktansvärt snäll och om jag var ledsen när jag kom till stallet så la han alltid huvudet under min arm och puffade på mig och nafsade mig på benen.
Sen gör det inte allt mycket bättre att jag har en förkärlek till skäckar och fuxar när det gäller färger på hästar och att denna ponnyn var BÅDE skäck (fläckig) och fux (orange/rostbrun pälsfärg). Åh han var så fin. Fina lilla ponny som gjorde sommaren 2008 så väldans fin.
Lägg märke till mitt fina lockliga och blonda hår. Där helt ofixad och egen hårfärg. Men det var fint och jag saknar det, saknar det verkligen.

Rubriken fick det att låta som att jag skulle byta blogg helt. Så är inte självfallet.
Denna kommer nu endast användas för vardagsbloggning med enstaka andra inlägg och vardagsbilder såklart.
Den andra bloggen lär ni märka är annorlunda är denna. Där skriver jag mer fritt om det som finns i mitt huvud för stunden och ibland kanske den inte kommer uppdateras alls, och ibland kanske lite för ofta.
Välkommen till min värld, och välkommen till min hjärna.

http://fabriksmoln.webblogg.se/

20 April 2008. Göteborg

Det var nog här någonstanns som mina jätteallvarliga depressioner började att lätta och jag vågade gå ut och träffa människor.
Det var också första gången jag åkte någonstann ensam. Till min syster i Göteborg som jag hade träffat bara en gång förut. Nej det är inte min riktiga syster utan.. strunt samma. Min mammas-mans-dotter alltså min låtsassyster.
Jag var i alla fall hemma hos henne en hel helg fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Det var samma helg jag bestämde mig för att jag skulle bo i Göteborg efter studenten. Bilden kanske inte är den mest tilltalande, finaste, och vackraste bilden. Men det är verkligen Göteborg över bilden. Bara några hundra meter härifrån ligger Liseberg, universeum, och stadspulsen. Det var underbart första morgonen när jag vaknade upp hemma hos min syster, klockan var inte ens sju och jag gick ut på balkongen med en kopp te, den svala aprilluften blandades med fågelsång och knoppade träd och utslagna blommor. Molnfritt och klarblå himmel. Åh det var så fint.
Första gången jag åkte till Göteborg, ensam. Jag hade aldrig mått så bra som jag gjorde den helgen, det gjorde också mitt beslut att Göteborg verkligen var en stad för mig, och allt vad det innebär.
Bilden är fotad när vi var påväg till stationen och jag frågade om vi kunde gå dit eftersom det var några timmar kvar innan tåget skulle gå. Det var varmt och jag hade verkligen jättemycket kläder på mig. Men oj vad fint det var och jag ångrar verkligen inte den promenaden en sekund idag.

Jag undrar för mycket, tänker för mycket. Inser alldeles för sällan vad jag egentligen har. Vad jag fått och ser bara det jag mister. Man måste mista för att kunna få det som är bättre. Hur vet jag att det blir bättre än det som var förut. Jag vet inte, men jag förväntar mig ingenting, då kan det inte blir mer än bättre. Jag önskar och drömmer kanske lite för mycket. Hoppas ibland fast jag inte borde. Glömmer saker jag borde göra, sover hellre bort timmar än tillbringar dem ensam. Skriver, skriver, skriver. Det slutar aldrig och min hjärna bara maler och maler på mer saker jag måste skriva om. Måste få ner dem. Jag måste få iordning en blogg. Denna gången får mina bilder och texter samsas. Det blir fint.
Senare kommer länken.

Allt det bästa från 2009 som jag hittade i mitt bildletande förut idag.
Saknar det verkligen och så hoppas vi på att 2010 kommer att erbjuda allt detta och mycket mer.

Kanske har det blivit en vana att sitta här, uppdatera mer. Blev ju så efter jag tog bort både min fotoblogg och diktblogg. Kändes onödigt. Vid tillfällen som denna undrar jag varför jag ens tog bort dem. Ångrar det, ohja. Nu sitter jag här och överväger om jag ska låta er ta del utav alla mina oändliga texter som förvriser hjärnan, eller göra en ny blogg.
Det är sådana här dagar som jag vill göra om allt. Vara äldre.

Jag undrar vad det är som driver mig. Som får mig att skriva, och skriva. Att aldrig sluta. Att det alltid kommer upp mer och mer i mitt huvud som jag måste skriva om, skriva ner, föreviga.
Varför jag isolerar mig, höjer volymen, själv sjunker jag ner. Landar aldrig riktigt. Flyter omkring i någon sorts vakum.
Borde göra en lista på spotify, en såndär skrivlista som jag kan lyssna på när jag skriver, låta gå i repeat istället för att låta låt efter låt gå på repeat i flera minuter. Egentligen rör det mig inte ryggen. Men det skulle vara bra. Ja, åh mycket som skulle kunna vara bra, om man bara orkade.

Borde ta tag i detta snart.
Skriva ut de där bilderna och riva ut allt ur mitt rum.
Det låter fint.

Snöar idag igen. För ovanlighetens skull snöar det inte lika mycket. Sitter och lyssnar Håkan Hellström, ibland lite Kent och Hästpojken. Det är fint, det är en fin dag idag.
Sen måste jag säga att min pojke är den mest omanliga, sötaste varelse som finns. Speciellt när han skriker och fryser och är jättekittlig.
Ska skriva ut massor utav bilder idag. Byta bilder i ramar och tavlor, göra om, nytt, fint. Åh underbart!
Måste bara hitta bilder som jag ska ha också. Jag är så sjukt velig.
Har min katt brevid mig också, han är så underbart söt och lurvig. Hittade massor utav bilder på honom när han var liten. Åh sötnos.

Sitter med hörlurarna, kent på hög volym och stänger av omvärlden för ett tag. Det var länge sedan nu. Längesedan jag satt i mitt rum, med nersläckta lampor och stängd dörr. När det enda som rör sig i mitt rum är mina katter, om inte dem också lägger sig ner och sover.
En sådan kväll som behöver skrivas ner. Varje ord. Känslan av att inte räcka till, vara den som inte är tillräcklig. Jag låter musiken sjunka in, blir yr av känslan när jag blundar, andas, öppnar ögonen och allt snurrar. Känslan är så underbar. Blunda i timmar, låta musiken, orden, känslan sjunka in, igenom, och sedan ut igen.
Får frågan varje dag, ibland flera gånger.
Hur kan du skriva så bra, sätta ord på allt. Jag kan inte det.
Jag kan det inte heller, jag är precis som du. Lika bra och lika värdelös. Det skulle kunna vara du som satt här istället för jag och skrev detta just precis nu. Jag är inte mer än du, och du inte mer än jag. Att tro att man kan något, att prestera.
Jag har aldrig insett värdet av att prestera något som inte kommer inifrån, som inte berör. Som bara är som ett tomt skal utav ingenting. Att prestera någon på begäran, en text, en bild ett löfte, ord, meningar. Inget går på prestationens linje, allt måste vara precis, perfekt, prestation, precision, portabelt maktmissbruk, hat, tvång, instängdhet. Kanske är detta mitt "kall" som man säger. Att det är detta jag ska göra. Skriva. Allt bara flyter på, som en våg av inget, av allt, av någonting.
Att jag inte läser vad jag skriver, att händerna naturligt fortmar ord, meningar som blir läsbara för er. Som blir det senare för mig.
Ser ni det jag ser, och känner ni det jag känner.
Ibland tvekar jag. Ibland tror jag också, men det har jag slutat med, och att hoppas på något finns inte längre för mig.
Varför sitter jag här, egentligen. Varför är det inte du som sitter och skriver detta, sitter och tänker varför du inte kan skriva detta. Det är ju du som skriver, ser du inte. Känner du inte fingrarna som febrilt letar bokstäver på tangentbordet. Ser du inte mening efter mening som du skriver. Ja, det är ju du som skriver.

När jag önskar att jag var någon annan stanns. Någonstans i Ingenstans.
Drömmer mig bort, för drömmar är lika oskyldiga som jag. Ser ni det ytliga, skalet som gör mig till mig, du till du och oss till några andra.
Mina psykedeliska texter som vrider hjärnan, stänger av, startar om. Rensning, borrtagning av säker maskinvara, kanske osäker. Kanske bara tvivelaktig som snö som lägger sig på marken, smälter bort, blir ingenting i allting. Smälter in.

Vem sa att man behövde kunna skriva för att skriva något som berör, och vem sa att bara någon kan.

Åh när var detta nu igen. Åh ehm 2/6-2008 klockan 11.17
Juste det var när jag gick sista terminen på Högstadiet, skulle gå ur nian samma månad och jag och min klasskompis skolkade efter lunch varje dag bara för att gå till Willys och köpa cola-choklad-energidryck, lägga oss i gräset i kyrkparken och snacka. Minns att det var sjukt underbart. Nu träffas vi inte alls ofta längre, men detär tur att man har lite minnen i alla fall.
Minns att vi denna gången, en måndag var det. Haha såklart man skolkar första dagen på veckan, anyways...
Tror jag har berättat hela mitt liv för denna människan. Hon vet allt om mig och utan henne skulle jag vara like normal och tråkig som de flesta människor. Utan henne hade jag inte vågat vara mig själv och stå för det jag säger. Man kan säga att vi hittade varandra från första dagen vi träffades, vi hade så sjukt mycket gemensamt och vi hade lika dålig humor. Vi träffades nästan varje dag och var verkligen en del i varandras liv. Jobbade alltid tillsammans i skolan och stöttade varandra.
Saknar henne verkligen och saknar sommaren 2008, samma sommar jag åkte på min första festival, ensam och träffade en ny underbar vän.

Hmm.. Hade tänkt att försöka att hitta en låt som verkligen är sommaren 2008..
Ja, DENNA, DENNA, DENNA och den här.
För er som inte har spotify är det DENNA, DENNA, DENNA och den här.

Ibland undrar jag varför jag gör det här. Bloggar alltså. Tvingar mig själv till att skriva om något som egentligen är helt onödigt. Att det finns personer som faktiskt gillar att läsa om mina tomma dagar som jag försöker att fylla med något.
Just nu sitter jag och kollar ut på snön, läser Martins blogg, ni vet han i Hästpojken. Han är fin han. Samtidigt funderar jag på att koka en till kopp te och värma en eller två hembakade kanelbullar i micron och inse att jag ännu en gång fått dem att bli för varma för att äta upp på en gång.
Börjat att plocka ner julsakerna också, byta gardiner och få tillbaka mina fina gardiner som jag hade innan. Byta till mina fina ljusrosa och vita dukar och hämta upp alla fina ljushållare som varit nerpackade under julen.
Det har snart snöat konstant i fyra timmar och jag börjar snart tro att det där med att det skulle sluta snöa var en ren lögn. Usch vad jag hatar snö när det blir mer än 40cm. Där någonstanns finns en gräns.

Jag blir inte gladare när jag kollar på mitt skrivbord och ser detta. Det är -12 ute och blåser mer än vad det snöar vilket innebär att det är ca -19 minst om man räknar med blåsten som borde vara iskall.
Jag nöjer mig med att sitta här och leta inspiration och lyssna på Hästpojken. Nu när jag slutat läsa Martins blogg och bestämt mig för att gå ner och koka det där teet.
Åh jösses.


Åh så underbart fint!
Nästa gång jag åker till Göteborg med Astrid ska vi gå tillbaka till den där fina Second Hand butiken och så ska jag kolla där. Hittade sjukt fina saker, men eftersom Astrid hade akut toalettpanik så gick vi rätt fort därifrån.

En fin låt får avsluta inlägget Spotifylänk Youtubelänk.

Vaknade med att jag hade fått ett fint sms från finaste. Åh var så fint att läsa så fort man vaknade. Låg kvar i sängen i en halvtimme innan jag ens orkade mig upp, åt frukost och fotade fin frost som hade blivit på min ruta.
Mammas digitalkamera är inte så kass som jag trodde, eh. läs:Systemkameranörd.
Idag blir det att bara sitta här, eller försöka att ta det lungt och bara chilla. Jag behöver verkligen det. Vila upp kroppen tills skolan börjar, för sen är jag död. Allt pendlande tar död på mig.
En till kategori finns på bloggen nu. Dagens Bild. Där jag kommer leta efter gamla, nya, whatever. Bild som jag tycker passar till dagen eller något jag tänkt på länge. Lite för att låta alla er som läser ta del utav mina minnen och även för att jag älskar bilder (som att ingen redan visste det).
Kommer skriva om bilden/minnet också. Så första bilden lär komma upp idag.

Vem är jag... alltså egentligen.
Jag är inte säker, eller så är jag det. Att jag bara är osäker på vad jag tror.
Att jag faktiskt är hon som har en ljusrosa tandborste med snobben på, att jag älskar rabarbergrädd-te och aldrig tröttnar på filmen A Walk To Remember. Att jag flyttat fyra gånger i mitt liv och gått på tre olika skolor. Att jag blev mobbad från förskolan till sista dagen på högstadiet, och att jag aldrig varit kär på riktigt (förrens nu), aldrig hela vägen. Att jag är så blyg att det är jobbigt att gå till affären och handla och hellre ber en kompis att betala. Hon som älskar lukten utav björnbär/avokado-tvål och aldrig tror på sig själv. Du vet hon som trodde att hon inte kunde något och insåg att när hon försökte så gick det och blev förvånad över det. Hon som tycker att Göteborg är den finaste staden i Sverige och att solnedgångar över vattnet är det vackraste man kan se tillsammans med någon man tycker om. Det är också hon som hellre går sist och längst bak än längst fram där hon syns. Hon som älskar att skriva dikter och böcker. Hon som gör allting halvfärdigt och lämnar det så, nöjer sig med det hon får och klagar sällan över det hon har.
Det är hon som sitter längst bak i klassrummet och svarar "vet inte" på varje fråga fast hon egentligen vet. Hon som har världens mest ombytliga personlighet och aldrig kan bestämma sig. Som älskar sommarkvällar med underbart sällskap och något att dricka. Som alltid har kameran med sig och fotar allt och ingenting. Hon som älskar spontana saker och aldrig ger efter. Älskar hattar och rosetter. Hon som slutade att lita på folk förlänge sedan. Hon som är ett höstbarn och kan alla låtar som spelas på radion. Älskar tågresor och nya städer.

Kanske beskrev det mig rätt bra, kanske inte. Saker jag inte borde skriva här, gör det ändå. Har så mycket tankar, känslor och ord som jag måste få ut.

Göteborg idag som sakt. Åh vad fint det var, som vanligt.
Åh det känns så tråkigt att skriva om vad vi gjorde osv.. Det är säkert inte kul att läsa ändå.
Träffade Robin (mitt ex från gbg för dem som inte vet). Känns najs att vi ändå är vänner efter allt som hänt osv.
Var med vackraste hela dagen. Åh underbart!

---

Allt känns så magiskt och overkligt fortfarande. Att jag lever i en dröm, för det känns inte som en verklighet, drömmer jag eller är allt verkligen så magiskt, underbart och otroligt som jag känner det. Jag tvekar, jag hejdar mig att andas för en sekund eller två, försöker att rätta till tankarna i mitt huvud, reda ut oredan, misslyckas. Svårigheten ligger inte direkt i oredan i mitt huvud, inte heller i att jag tror att jag lever i en dröm. Det är något jag själv inte kan sätta ord på, något jag inte kan få att klarna i mitt huvud, något som antagligen inte vill eller kan få fram med ord.
När det är något som fastnar, varför försöker jag igen. Varför gav jag aldrig upp när jag insåg att det aldrig skulle gå. Jag vet innerst inne att jag kan, om jag vill. Varför vill jag aldrig försöka en gång till, varför gav jag upp innan jag ens försökt. Känslan av att kanske misslyckas, känna mig sämre än vad jag redan är. Vilket jag kanske inte är, men något inom mig håller mig kvar, säger att det är så det är. När jag inte vill stanna i det förflutna, när jag går framåt stannar något kvar. Något som aldrig vill släppa. Minnen.
Velar fram och tillbaka, bra-dåligt-bra-dåligt. Hittar aldrig riktigt rätt, hamnar alltid lite på sne, liksom missar. Kanske med avsikt, kanske bara av en ren tillfällighet.
Nu känns det som allt är rörigt.
Allt vackert är rörigt, allt rörigt förstör.

Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck - Du min vän i livet. Det är nog nu när jag inte kan finna ord för vad jag känner som jag febrilt letar låtar, låttexter och meningar som kan beskriva det jag känner, mina känslor och allt som händer just nu.
Allt känns för magiskt, för uppenbart, för underbart, otroligt, makalöst, ofattbart. Snart tappar jag orden. Snart är mitt huvud lika tomt som min kropp. När jag fått skriva av mig det jag har inom mig, när det inte finns mer att hämta, att läsa, att finna.
När jag som nu inte rört mitt anteckningsblock eller penna för att fortsätta på min bok. Imorgon ska jag göra det, kanske inatt när jag inte kan sova för mitt nervösa tillstånd över att få träffa denfinaste imorgon. Få hålla om honom, att veta att han äntligen är min, bara min.
Jag har så underbart fina vänner, världens bästa pojkvän och nittio minuter till den finaste staden i Sverige. Jag har underbar musik att lyssna på, minnen att komma ihåg föralltid och en underbar familj som stöttar mig igenom det mesta och ställer upp för mig.
Egentligen är jag rätt lycklig, om man tänker i stort. Vilket jag gör alltför sällan. Jag ser nog hellre de små fina sakerna som gör mig glad för stunden. Så jag tänkte faktiskt skriva dem också.
Vårens första blomma, rabarbergrädd te, blommande körsbärsträd, tågresor, levande ljus, låttexter, skratt, kramar, spontana resor, sallad, vanlijlatte, kanelbullar, mina två katter, islatte, grönt gräs, solnedgångar och natt/kvällspromenader.


Bild: år 2000 i Sthlm hemma hos pappa.

Första inlägget idag. Känns som jag börjar bli oaktiv, heh.
Kort summering: vaknade, åt frukost, tråkade, var ute lite, saknade sandro, chattade med massor utav folk, nördade stallet.se och lagade mat.
Imorgon åker jag till Göteborg igen, kommer bli underbart, mer än vanligt.

När det känns som att man har allt man önskar sig, när det känns som att man har en framtid att längta till och underbara vänner som finns där och stöttar i alla beslut och val man gör. Att få göra vad man vill, åka vart man vill och vara med vem man vill. När låtar går rakt in i hjärtat, stannar där och varje ord berör så djupt att man vill gråta, skratta och ett glädjerus blandas med tårar.
När man ser fram emot våren, alla träd som slår ut i blom och plocka den första tussilagon i diket utanför huset. Gå in och sätta den i en liten vas med vatten på skrivbordet. Skriva brev där jag förklarar hur underbart allt är precis just då. Sätta ord på varje känsla och dricka sommarte med smak av jordgubb och vanilj.
Känslan av att allt är fulländat, precis lagom, tillräckligt.
Det känns så nu.

Jag saknar så många, jag vill träffa så många. Iår ska jag verkligen försöka att göra allt, träffa alla underbara vänner och annat trassligt folk som bor alldeles för lång bort härifrån.

Som vanligt började med att jag vaknade och låg kvar i sängen i en timme till innan jag ens orkade gå upp. Delvis för våran heldag i Göteborg igår, och delvis för att jag fortfarande har feber.
Sitter och dricker massor utav te för att bli varm i kroppen, mina händer är som isbitar och hela jag skakar utav kyla.
Vackert väder ute idag, men det blir att hålla mig inomhus och nöja mig med att kolla ut på det fina vädret. Jag vill inte riskera att bli mer sjuk och så när jag ska åka till Göteborg i början utav nästa vecka.
Bildbomb igår, sämre med bilder idag. 17 dagar kvar innan jag få reda på om jag får tillbaka mitt objektiv eller om jag måste köpa ett nytt.
Tänkte bjuda på en fin spotifylista med min bästa morgonmusik, den finns HÄR.
Det är lite Winnerbäck, lite Olle Ljungström och även Carolina Wallin Pérez som är min nya favorit.

2 Januari 70-300mm



















Ännu mer bilder från den underbara dagen idag. Åh jag hoppas ni ser hur vackert det var. Åh jösses vilken dag.

Göteborg idag med Ango. Blev bjuden på fika utav Sandro, det var fint, extremt fint. Mötte upp Ango igen, åkte till någonstanns och lämnade av Sandro för han skulle hem och sova. Åkte tillbaka, fotade, fotade och fotade, skrattade och pratade, sjöng och hade det underbart. Köpte godis och flummade på stationen i 1½ timme. Eftersom vi bara hade ett 18-55mm objektiv så blir detta bilderna från min kamera, de andra bilderna kommer så fort jag fått dem.

~du är en utav de finaste som finns, jag har varit i alla städer, letat efter dig~

Sitter och lyssnar på hästpojken och har lagt upp ett helt album med minnen och bilder från Göteborg på Facebook och snart alldeles snart ska jag sova. För imorgon bär det av till den fina staden Göteborg igen.
Blev så sjukt glad när Ango skrev till mig att hon kunde följa med. Åh det är underbart att vara i Göteborg tillsammans med en fin vän.

Så imorgon bär det alltså av till Göteborg klockan 08.
Åka tåget med Ango, och gå runt i en timme.
Träffa Sandro och fika.
Möta upp Ango igen, träffa Puff.
-hitta på något-
Åka hem.

Jag är så fruktansvärt opepp på allt. Jag vill kasta världen i en papperskorg tillsammans med en invalid tiger så att världen kan dö långsamt, för jag orkar inte med mina värdelösa dagar som spenderas på värdelösa saker och jag spiller värdelös tid.
Jag ska skriva ett brev till en fin vän nu, få skriva av mig lite, kanske kommer jag aldrig att sända iväg det där brevet, kanske kommer jag det. Jag vet inte.
Mina tårar rinner fortfarande och det känns som att det kommer att hålla i sig resterande kvällen också.
Varför ska det vara så svårt, när det egentligen borde vara lätt.

Det finns ingenting, ingenting, och åter igen ingenting som kan slå den där känslan av att stå framför Lisebergs stora scen den 18 September och se och höra underbara, åh ack så underbara Håkan Hellström sjunga ut kvällen med Nu kan du få mig så lätt.
Jag klickade precis in mig på Oskars blogg, där han hade lagt upp ett videoklipp från den konserten, jag tänker faktiskt låna det utav honom. För det var magiskt, fantastiskt och precis som han sa, man kan känna vilken stämning det var då. Man hör hur många gråter, sjunger med och ja, det finns inte ord som beskriver hur magiskt det var där.

Om du vill ha mig
Nu kan du få mig så lätt

Jag kan inte sluta gråta, och jag kan inte sluta tänka på dig, kan inte sluta att tänka på hur magiskt det skulle vara om jag fick vara med dig just nu. Åh det gör så ont.