Y n k l i g

Lars Winnerbäck, massor utav te, kakor och allt annat som gör just alla resor till mormor, just sådana.
Att jag får min studentklänning figursydd just till mig i exakt den färg och tyg jag vill ha och åh. Fin dag.
Imorgon får jag träffa mina kusiner, imorgon får jag också en hel dag på mig att bara vara, flyta omkring i ett vakum, någon sorts bubbla som jag byggt upp. Bryr mig inte- har inget att säga- orkar inte. Lever i någon slags isoleringsfas. Jag behöver det, jag behöver tid för att tänka, att få ut det jag vill, att bara få vara jag ett tag, utan några krav på att jag måste vara social, måste prata.
Ikväll ska jag koka en till kopp te, äta upp en kaka till och lägga mig i bäddsoffan med winnerbäck-kent-håkan listan och skriva.


Jag hoppas du läser detta, fina, fina människa.
Du är så otroligt värdefull, dina texter berör mig mer än de flesta texter jag läser. Du väljer varje ord så perfekt, att du sätter ord på mina känslor utan att du ens vet om det. Jag hoppas att vi snart kommer att träffas, att vi lär känna varandra mer än att vi bara läser varandras bloggar.
Hela du, och ditt sätt. Allt är så otroligt magiskt på något sätt. Fina fina Oskar. Om du bara visste att du betyder så hemskt, otroligt mycket för mig, fast jag inte känner dig sådär jättebra. Du är en fin människa, en sån som inte finns överallt, en sådan person som lyssnar, finns där. Som lyssnar på fin musik, alltid har fina kläder och åh.
Jag måste träffa dig.
Alla borde kolla in hans blogg, den är så väldans fin. Den hittas Här.