Y n k l i g

Snart är det sommar, det känns i luften. Och Winnerbäck/Håkan spelas sönder.

Det slog mig ganska stort när jag var ute och gick med våran lånehund som vi har hemma ibland, att jag har missat så mycket. Att allt faktiskt bara finns där vare sig jag vill eller inte.
Att även om jag stänger av omvärlden så finns den där, lika vacker och underbar som när jag var liten. Även om jag inte ser det.
Idag gjorde jag det.
Precis nyss insåg jag hur underbart det är att gå bland vitsippor, äta harsyra och känna lukten av skog, alla blad på träden som precis håller på att slå ut och lukten av regnet.
Hur fint det är att bara gå runt och tänka, bara känna sig helt ensam och trygg, med fågelkvitter i ena örat och musik i det andra. Gå där.
Drömma sig bort, minnas de dagar när man var liten och sprang runt i skogen och kände precis samma känslor som nu.





Göteborg och blommor.

Sommarlängtan.

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem.