Y n k l i g

Kanske har det blivit en vana att sitta här, uppdatera mer. Blev ju så efter jag tog bort både min fotoblogg och diktblogg. Kändes onödigt. Vid tillfällen som denna undrar jag varför jag ens tog bort dem. Ångrar det, ohja. Nu sitter jag här och överväger om jag ska låta er ta del utav alla mina oändliga texter som förvriser hjärnan, eller göra en ny blogg.
Det är sådana här dagar som jag vill göra om allt. Vara äldre.

Jag undrar vad det är som driver mig. Som får mig att skriva, och skriva. Att aldrig sluta. Att det alltid kommer upp mer och mer i mitt huvud som jag måste skriva om, skriva ner, föreviga.
Varför jag isolerar mig, höjer volymen, själv sjunker jag ner. Landar aldrig riktigt. Flyter omkring i någon sorts vakum.
Borde göra en lista på spotify, en såndär skrivlista som jag kan lyssna på när jag skriver, låta gå i repeat istället för att låta låt efter låt gå på repeat i flera minuter. Egentligen rör det mig inte ryggen. Men det skulle vara bra. Ja, åh mycket som skulle kunna vara bra, om man bara orkade.

Borde ta tag i detta snart.
Skriva ut de där bilderna och riva ut allt ur mitt rum.
Det låter fint.