Y n k l i g

Det finns dagar då vi båda andas samma luft och känner samma sak, men det kommer aldrig en dag då vi tänker likadant.



Känner mig uppochner. Vänd åt helt fel håll, kräver för mycket kraft att vända mig tillbaka. Kanske är det mitt eget val att vara såhär. Omsluter mig i mitt skal, väntar på tiden som aldrig kommer att spela med mig, aldrig.
Väntar på något jag inte kan sätta ordet på vad det är, änsålänge bara en svag suddig kontur i mitt huvud, som sakta men säkert växer fram.
Jag är inte som er. Jag kan inte bli älskad, jag kan inte älska.
Finns för mycket i världen, i min närhet som jag måste se, vänta ut och in på. Vrida åt alla håll, få ner allt, som ord, meningar och låta alla tankar sippra ut hur huvudet likt syra som fräter sönder allt i närheten.
Jag har aldrig sakt att jag är bra på något, och jag kommer aldrig att göra det. etiketter stoppar min tankebana att snurra som den ska. Aldrig, aldrig vill jag ta åt mig beröm. Aldrig så mycket så att det påverkar mig.
Jag säger inte att jag inte blir glad. För det blir jag. Säger bara att man aldrig kan vara bra på något som kommer ifrån själen. Allt som kommer inifrån kallas naturbegåvning. Alla kan, bara man letar i sitt inre, finner alla tavlor, alla texter och alla bilder som visar vem du egentligen är.

---

Nu sitter jag här i sängen, med radion på brusigt i bakgrunden, salladsskålen bredvid mig och en kopp vintersaga som börjar kallna. Känner mig nog lugnare nu än på länge. Kanske släppte något, kanske inte. Imorgon har jag fotografisk bild B i tre timmar på eftermiddagen och jag ska prata med min lärare. Jag behöver, jag har idéer jag måste vara kreativ, min själ dör.

Alla fina människor som stöttar mig igenom dagarna är så enormt underbara, ni förtjänar det bästa allihopa.
Puss på er.