Y n k l i g

Ibland mår jag sådär bra, sådär bra så jag måste må lite dåligt, ha lite ångest och jaga bort människor ur mitt liv. Det är precis det jag har gjort de senaste tre veckorna i mitt liv. Jagat bort människor, som jag förlorat vänskapen med. Att jag, fast jag kollar ut ser meterhög snö och två meter höga snövallar så känns det som vår, att värmen faktiskt är här, på något konstigt sätt. När jag sitter här, i min soffa och mår lite såär dåligt så kan jag ändå känna den där vårdoften här inne. Jag kan känna värmen av en aprilmorgon när man väntar på tåget till Göteborg, när man väntar, och väntar och tillslut ser man tåget rulla in på stationen. När man går av i Göteborg och känner den varma förmiddagsluften och solen mot den klarblå himlen. När man bara går ut, bara för att just... gå ut. Sätta sig ett tag, utanför, blunda och vända huvudet så att solstrålarna träffar ansiktet, lyssna på musik och dricka isté.

Kanske är jag rätt patetisk, kanske inte. Det känns som jag går och väntar, väntar på något som aldrig tycks komma, som verkar så avlägset så jag hellre vill gå och lägga mig och sova tills det blir vår, varmt och allt det där. Jag vill gå i ide. Idag ska jag skriva brev till Lisa, som jag fortfarande inte gjort. Jag har helt enkelt inte hittat orden, idag kanske jag gör det, förhoppningsvis. Man vet aldrig med mig, vad jag får för mig, vad jag hellre väntar med och skjuter upp bara lite, lite till någon annan dag.
Nu ska jag äta frukost, göra iordning den ultimata vårlistan på spotify, med allt som jag lyssnar på när det är sådär fint ute.
Kanske ska jag gräva upp en liten bild från våren 2009, den var ju så fin.



Yee, blondie och snedlugg snart igen, och så hoppas jag att våren infinner sig här också, någon gång.