Y n k l i g

Känns som jag bara spammar blogginlägg just nu. Men allt är precis just nu så sjukt tråkigt och jag är hypernervös inför utvecklingssamtalet senare i eftermiddag, om en och en halv timme ungefär. Sitter och lyssnar på kent, som vanligt när jag är i skolan, det är alltid så. Alltid, jag menar verkligen alltid. Konstigt.

Funderat hela dagen på vad alla egentligen tänker och tycker om mig. Jag är en sjukt annorlunda människa och mitt beteende är väl inte som alla andras heller. Det skulle faktiskt vara sjukt kul att veta vad människor i ens egen omgivning faktiskt tycker om mig.

Imorgon är det fredag. Undrar hur många gånger jag har sakt det nu? Jag är sugen på te också, väldigt, väldigt sugen på te. Usch vad jobbigt det här blev nu. Varför ska man alltid vilja ha saker när man minst kan få dem. Det är hemskt. Usch!
Jag saknar massor utav människor, och jag vill träffa massor utav nya människor som, ja, jag inte har träffat helt enkelt. Logiskt det där va, heh.
Känns som jag börjar glida ifrån massor utav personer, jag vet inte vilka som faktiskt finns där för mig och vilka som bara spelar ett falskt spel i vänskap gentemot mig. Jag är inte heller längre säker på vilka jag vill ha kvar som vänner eftersom jag känner att dem sviker mig gång på gång. Att förlåtelsen börjar att ta slut. Men jag kan inte. Jag älskar alla mina vänner för det som dem är, men ibland går det för långt. Då vill jag inte mer.
Jag är sjukt rädd för att mista de vänner som jag faktiskt har, som jag älskar så sjukt mycket och aldrig vill lämna eller mista. Jag tänker inte nämna några namn, för det skulle bara kännas som att jag utmärker vissa personer.

Sitter med Columbus, Frank och Månadens Erbjudande på repeat just nu, i ordningen bakvänt då. Jag vill fotografera. Men min inspration är lika med NOLL, och det menar jag verkligen. I helgen, eller rättare sakt på lördag blir det massor utav Göteborgsfotografering, kommer bli underbart!

Jag känner mig som världens tråkigaste person, seriously.