Y n k l i g

Jag sitter här som vanligt, framför datorn med musiken i hörlurarna, sådär lagom högt. Nu när jag egentligen borde sova. Men kan inte. Jag måste försöka. Det är skola imorgon och jag vill inte. Om ni bara kunde höra mina tankar i mitt huvud just nu. Då skulle ni inse hur dåligt jag mår utav allt kaos överallt. Jag vill inte tillbaka till skolan, till stressen. Till lärarna som inte lyssnar om man frågar, till eleverna som allt för ofta skriker saker efter mig i korridoren. Gömmer mig bakom musiken, böcker och väggarna. Alla får en stämpel, jag har fått min. Det visste jag för länge sedan. Jag ville bara inte tro på det.
Jag ska ladda mp3'n med massor utav underbara låtar som finns på datorn. Kent, Broder Daniel, Håkan Hellström, Backyard Babies, osv. Gömma mig som vanligt. Kan någon finnas där, gömma sig med mig.
Jag vet varför jag känner såhär. Jag vet det, du är i skolan. Du som sårade mig så djupt med ditt svek, du som gjorde att jag inte kan lita på någon. Sen säger du till mig att jag inte behöver oroa mig för dig, för du skulle ändå aldrig gå nära mig.
Tårarna började rinna ungefär nu.
Jag vill inte vara ensam ikväll. Jag vill inte vara ensam med mina minnen.
Ska lägga mig i sängen nu. Jag måste sova, sova bort alla minnen, alla känslor, alla låtar som påminner om dig, alla låttexter som du inte är värd, men som jag ändå minns..


Puss