Y n k l i g

Shoreline med Anna Ternheim går på repeat på min spotify just nu, ungefär samtidigt som jag dricker mitt te som redan börjat att bli kallt.
Det är ett stort steg för mig att lämna bilddagboken, facebook, emocore, helgon och framförallt msn bakom mig. Att göra en ny blogg. Att förstå att världen inte finns här, utan överallt.
Jag är inte som alla andra, och det är jag glad över. Men på grund av det så har jag det heller inte speciellt lätt att anpassa mig till samhället.
Om ni kunde se det som finns inuti mig så skulle ni förstå. Ni skulle förstå varför jag hellre fikar än festar. Varför jag hellre skriver än ritar, och varför jag dricker te med mjölk och socker. Varför jag bara kan lyssna på musik där låttexterna berör mig, och varför jag har så svårt att lita på någon.

Jag har börjat att plocka upp julsakerna i mitt rum, det är sjukt mysigt. Nu fattas bara snön.



Puss